…och så luktar det illa om fingrarna när man skalat lök. Men det kan avhjälpas genom att man tvättar fingrarna med en sked. Konstigt men sant!

_> "Lägger sig som en sked i vasken"

> "kan avhjälpas genom att man tvättar fingrarna med en sked"_

Maybe we're on to something here…

// staffan

köp stora lökar, de är billiga, osså tar du bort hela yttersta lagret, det gör jag =)

vill du skala på riktigt så lägg dem i kallvatten ett tag, då går det enklare.

Se'n har vi ju det faktum att somliga tar bort alldeles för få "ytterskal" när de skär löken samt lämnar kvar den "innersta kärnan" och så vips får man ngt läbbigt segt lökskal alt en "lök-kärna" i munnen när man äter… Livet är hårt:)

Det finns himla bra tvålar med kaffe eller choklad-doft som också fixar bort löklukten galant.

#4 - Jag har tydligen bara nått halvvägs… Hade ingen aning om att löken hade kärnor. ;) Däremot gäller det att ta bort tillräckligt runt om. Speciellt det yttersta "tunna" lagret som är fuktigt. Många behandlar löken som om den vore dyr eller ovanlig och vägrar slänga någonting som kan vara potentiellt ätbart…

Fick en "löktvål" i present en gång, riktigt användbar liten tvålformad metallbit som tar bort doften/lukten från händerna. Är nog samma process som Pernilla nämner ovan.

Min första reaktion på löktvålen - Fy, vad äckligt! En tvål som luktar lök. Men så fortsatte jag läsa….

Löken har absolut en läbbig liten kärna, ungefär som tomaten…:)

Jag har aldrig kommit till skott att skaffa en "metalltvål", men den skall ju vara bra. Fast nog är det roligare att lukta choklad efteråt:)

Pia, nu hänger jag inte riktigt med,

hade du tänkt införskaffa en chokled…?

// Såååå lågt…

6.. Lök som framkallare av stora tårfloden. 

 Lök är verkligen inte min grej, jag kan knappt se en lök utan att börja gråta.

Jag till och med gråter av purjolök. En gång när jag jobbade på restaurang skulle jag förbereda salladen. Jag stod i godan ro och skar purjon, medan mina tårar rann nedför kinderna. Min chef kommer in i köket och får se mitt ansikte. Moderligt kommer hon och ger mig en stor kram och säger att jag ska bara åka hem om jag känner för det! Mina försök att förklara når inte riktigt fram till min chef som tydligen bestämt sig för att vara ûbermamma denna dagen. Tack för det purjon , fast jag åkte inte hem ändå.

Staffan, ha ha, ja den var riktigt dålig:)

Stenis, ja usch ja, av lök gråter även jag floder. Det blev konstigt nog värre när jag för flera år sedan bytt märke på kontaktlinser…

Om ni har problem med att hacka lök så sätt skärbrädan på spisen medan ni hackar och sätt på fläkten. Så brukar jag göra om jag ska hacka mycket lök.

Eller andas genom munnen…

Faktiskt så fungerar inget av ovanstående lökskärar-tips för mig, tårarna sprutar ändå… Men jag kan åtminstone hantera purjolö-skärning utan problem, och inte som Stenis:)

Tro mig jag har provat alla tips, med de tycks bara förvärra situationen i mina tårkanaler, ibland tror jag att det beror på mitt norska arv =)

Stenis, Ett tips som hjälpte min kompis som också är extremt känslig är att köpa en nöthackare, då får du en mer eller mindre sluten miljö. Fungar för ca en lök i taget. Stora lökar får man halva först.

Cyklop och snorkel med kolfilter kanske funkar ;-)

En vass kniv är a och o.. och då menar jag en riktigt vass kniv. Om man "krossar" löken, vilket man lätt gör med en slö kniv, blir det mycket mer läskiga ångor som gör ont i ögonen. Dessutom blir löken lättare besk - och det är även det riktigt stora problemet med tipset om en nöthackare. (#16.) Besk lök!

Vi män gråter alldeles för sällan… Hacka lök är karl-göra!

jag ställer skärbrädan så nära vattenkranen som möjligt, spolar kallt vatten under tiden. (ej varmt, det blir omvänd effekt, kanske nåt för er som vill framkalla empatikänslor)

För mig räcker det med att ha kontaktlinser så gråter jag inte. Om man inte har det kanske man kan använda foodprocessorn enligt #16- sluten miljö.

Jag finhackade all vitlök i många år, och gör det fortfarande oftast, med samma idé som #18, att undvika beskhet, men har nyligen skaffat en vitlökspress och vet inte om det är så stor skillnad egentligen. Är det någon som har åsikter om detta?

Pressad vitlök är jag personligen inte så förtjust i, tycker att det blir ja, jag vet inte riktigt, starkt, beskt, onyanserat… inte bra i alla fall.

Finhackad blir ju lite mildare i smaken, mer balanserad skulle man kunna säga, och om jag vill få ut mer smak per volymenhet s a s så river jag vitlöken på ett parmesanrivjärn istället för att pressa den.

När vi ändå skriver off-topic så vill jag passa på att påpeka att vitlökspulver och färdighackad vitlök på burk inte är vitlök. Det kan vara gott och så, men vitlök är det inte!