Jag instämmer i rubriken; inte åts det så mycket kött förr, som somliga vill hävda. Inte heller var köttportionerna så megastora, som vi ibland kan se idag.
Precis som Gardell skriver.

#1 Visst åt vi kött, men inte dom mängderna som många gör nu. Vill minnas att vi beräknade 75-100 gram kött per person då. Nu är det många som anser att uppåt 300 gram kött per person är rätt. Vi har haft någon sådan diskussion här på sajten, men hittar den tyvärr inte nu.

Den här kött-hypen är tyvärr politisk.
Sådana läror, som naturligtvis är omoget trams, sprids t.ex. via "aktivklubbarna", och i andra miljöer som står ytterhögern nära.

Jo, men det finns många klimatförnekare, även inom andra politiska fraktioner än ”aktivklubbarna”

#4: Absolut. Alla, med fallenhet för historieförfalskning, är lätta offer för sådana här budskap.

#5 Det handlar ofta om människor med låg bildning och därmed dåliga på att hantera sunt förnuft och skilja fakta från struntprat.

Man skulle även kunna hävda att vi inte åt så mycket hummus eller tzatziki förr också. Och definitivt drack vi inte så mycket havremjölk och åt nästan aldrig avokado.

Tofu och sojafärs hade ingen ens hört talas om..

Mat går i trender.

Så man kanske inte dra för stora växlar av vad man åt eller inte åt förr eller nu, och vad det säger om en grupp människor.

#7: Så är det ju också. Idag har hela världens mat kommit till oss, på ett helt nytt sätt. Få har något emot det (vad jag vet).

Köttdebatten är något annat, då den har gjorts till politiskt slagträ och därmed lett till mer eller mindre skruvade uttalanden om "hur det var förr"….

Hur mycket kött man åt "förr" berodde nog en helt del på vilken samhällsklass man tillhörde. Och tänk, längre tillbaks än förr åt man ingen mjölmat alls, för det fanns inte mjöl innan vi blev bofasta och lärde oss odla.

Jag vet inte jag. Mitt förr är väl när jag var liten för mer en ett halvt sekel sen. Som jag minns var fläskkottletterna lika stora då som nu. Och man åt en kotlett och det gör väl de flesta fortfarande.

Det framgår av artikeln att Jonas Gardell syftar på början till drygt mitten av 1900-talet. Jag bodde hos en svensk familj på 1970-talet och deras kosthåll var bra så ensidigt. Tjockpannkaka med lingonsylt, bruna bönor med fläsk och kokt potatis med max 2 fläskbitar per person, fiskpinnar med potatismos, köttbullar med potatismos, köttbullarna var utblandade med mycket ströbröd och potatis, grynkorv med kokt potatis, ärtsoppa med fläskben, tunna pannkakor med sylt, max en gång i månaden åts det fläskkotletter med sås och potatis, makaroner med bara ketchup. Annat kött eller fisk förekom inte. Likaså var det sällsynt med färska grönsaker.

#10: Med Gardells logik är det med andra ord extremism att vilja äta mycket färska grönsaker nu, men vara nostalgisk över att man aldrig behövde låsa cykeln eller ytterdörren där jag bodde som liten.

#10: Då gissar jag att den familjen hade det lite knappt ekonomiskt. Vi hade det nog rätt bra, utan att vara rika. Vi åt kött eller fisk varje dag och blandade inte ut färsen mer än man ska för saftigheten.

Det är möjligt att vi, på ett individuellt plan, äter större köttbitar idag. Men större delen av ökningen av den totala köttkonsumtionen tror jag beror på att fler helt enkelt har råd med kött. Långt ifrån alla dock, tyvärr.

Går man tillbaks till tidigt nittonhundratal och längre fanns en utbredd fattigdom av ett slag som inte existerar idag.

#12 Dom hade det mycket gott ställt, men däremot var kunskapen om mat nästan obefintlig.

Stackars dig! Vilket trauma. Jag är allvarlig! Mat är så viktigt.

Så kan det vara. Jag var en period ihop med en man, invandrad från Tyskland, som hatade svensk mat. Han hade bott i Asien en längre period. Det blev som en mattävling mellan oss. Han lakade asiatiskt och jag skulle få i honom varenda svensk rätt som han ansåg oätbar. Lyckades jättebra med allt och särkilt pepparrotsgädda, minns jag. Gädda smakade sump, tänkte han minsann inte äta. Gjorde tydligen inte min.

Han hade tidigare varit ihop med en kvinna i en en känd och inte helt utfattig finansfamilj. Hon hade en stor gård på landet o.s.v. Men var tydligen jättesnål.

Bl.a. hävdade han att blåbärssylt var oätbart. Vem gillar inte blåbärssylt liksom? Visade sig bero på att hans ex snålade med sockret. Inte för att det var onyttigt utan för att det var dyrt.

Tack för omtanken 🙏😊
Den stackars tysken hade verkligen otur med den första kvinnan! Tur att du lyckades omvända honom 👍😊

Jag föddes visserligen i mitten på 1900-talet, men inte kan jag påstå att jag är uppväxt på mjölmat. (Även om jag nog som barn gärna skulle levt mest på mackor och pannkakor om jag hade fått.) Vi hade det verkligen inte gott ställt när jag var barn, men vi åt kött eller fisk varje middag. Falukorv var en favorit hos oss barn, men jag är rätt säker på att den innehöll mer kött då än nu.
Men folk åt potatis, morötter och rovor förr, och bönor och ärtor - inte bara mjölmat. Och slaktade man så tog man tillvara på hela djuret - inte bara filéer och kotletter.
Jag kan förstå att kött blev en lyxvara - speciellt efter kriget när det var brist på så mycket. Jag tycker det är fel att man till kött räknar in alla industriprodukter som innehåller lite kött - och mycket annat.
Hur man skulle kunna få i sig en köttbit på 350 gram övergår mitt förstånd. Jag tippar att jag äter ca 80-100 gram kött och kanske 125-150 gram fisk till en middag. Det är vad jag känner att min kropp mår bra av. Större delen av en måltid är grönsaker och/eller rotfrukter. Jag tillhör också den åldersgruppen som Livsmedelsverket nu uppmanar att äta mycket protein, och det känns som om jag har en bra balans.
Och - en undersökning jag läste för länge sedan konstaterade att det barn blir långa av är mjölk - inte kött.

Vi åt kött, fisk, grönsaker och mjölmat i en ganska naturlig och spontan mix, som inte följde något speciellt schema.
Det innebar att kött förekom ibland, och ibland fisk, och stundom pannkakor eller någon gröt.
Att inte äta kött varje dag, var något helt naturligt, och såvitt jag minns, klagade ingen, och ingen saknade något….
Det var inte ekonomin som styrde detta, utan helt enkelt den kultur som rådde då…
Inget konstigt….

#16 har du möjligen en länk till artikeln om att barn blir långa av mjölk och inte kött?

Hemma serverades det potatis, kött, fisk eller kyckling varje dag. Ibland två gånger om dagen.

Jag tror att konsumtionen av mjölmat snarare har ökat på senare år jämfört med "förr" genom pastans intåg i köket. Även pizza är numera vardagsmat.

Samtidigt är det mycket som blivit större. Muffinsen har mer än fördubblats i storlek, kanelbullarna likaså. Tidigare drack man sitt kaffe i små koppar, idag är det stora muggar som gäller. Det mesta ska vara XL.

#18: Som jag skrev så var det länge sedan, men jag kanske kan forska lite.

#18: Det kanske var denna artikel. Nuförtiden är AB låst så jag kan inte kolla. Men det stämmer med det jag läst om att all naturlig mjölk innehåller en speciell tiilväxtfaktor som heter IGF 1. IGF står för Insuline Growth Factor. Det är på grund av den man anser det olämpligt för vuxna män att dricka mycket mjölk för det misstänks öka risken för prostatacancer.
https://www.lakareforframtiden.se/post/st%C3%A4rkt-samband-mellan-mj%C3%B6lk-och-prostatacancer

#20 Det skulle vara jätteintresant!

Man kan undra om Peter Kullberg och Tobias Andersson klarar av att det åtminstone ligger en liten gurkskiva på tallriken brevid köttbullarna? De kanske kan smaka iallafall om de blir lovade en glass efteråt.