Färsk sill och strömming och blodpudding

För mig är det getost i alla former (Hemul skrev om Chevre). Inte surströmming heller.

Jag har aldrig testat grodlår men klarar inte ens av att se det på bild.

#2 Grodlår känns inte så lockande, men jag har ätit det, påminner om kyckling.
Getost äter jag gärna, faktiskt även norsk söt getost.
Det är intressant hur olika smak vi kan ha 😊

#3 Ja verkligen 😀

Jag äter ingenting som innehåller vetemjöl och socker. Bakar med mandelmjöl och Sötströ.

Inte kött, fisk eller skaldjur. Inte gluten. (Gissa om jag alltid erbjuder mig att ta med egen mat när jag blir bortbjuden på middag?)

Champinjoner och svampar överlag.
Trauma från barndomen när jag blev tvingad att äta. Försökt lära mig äta det nu som vuxen men det går inte. 😣

Danskt fläskkött.

Synd med svampen, @Herveaux. Ja, champinjonerna är väl rätt bra iom att de innehåller ett cancerogent ämne (synd!), men resten. Själv kom jag över mina barndomstrauman (ärtor, bönor och lök) så fort jag som vuxen blev tvingad att äta ärtsoppa av artighetsskäl. Det var ju gott! Så då gick jag genast och köpte bruna bönor och lök och det slank också ner.

Jag kan inte komma på något jag inte äter.
Om jag erbjuds insekter skulle jag tacka nej.

Fisk pga allergi.

Känguru, groda, insekter och råtta känns inte lockande. Men skulle kanske testa för att veta om det är gott.

#10: Jag har ätit känguru, det var otroligt gott!

"Absolut" står det i rubriken men jag skulle vilja ändra till äter helst inte.

OSTRON smakar som en slemmig kallsup!

#11: Kom på att jag faktiskt ätit känguruburgare, men den var otroligt seg.

#8: Vad är det för fel på danskt fläskkött?

Vad beträffar champinjoner så är det väl bara vildväxande som kan vara tveksamma att äta. Odlade är helt ok. Champinjonomelett tycker jag är supergod med mycket färsk persilja ovanpå.

#13: Nä, vilken tråkig matupplevelse du fick. 😕
Köttet jag åt på en australiensisk restaurang i Köpenhamn var väldigt mört.

#14: Det kan vara så att man har svårt för viss typ av mat, viss konsistens eller blandad mat. Det är vanligare än man kan tro. Förr blev de ofta kallade kräsna och bortskämda av en oförstående omgivning.

Arfid är en sådan ätstörning.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/clara-25-far-ingen-vard-for-sin-ovanliga-atstorning-arfid-ingen-vet-hur-de-ska-hjalpa-mig

Det är mycket jag inte äter, i stort sett alla mjölkprodukter utom hårdost, vissa (Kavlis) mjukostar och hård vispad grädde kan jag äta.
Fågel och skaldjur, äter jag inte. Fiskpinnar av torsk kan jag äta.

Så det är väldigt selektivt det jag äter.

#14: Uppfödningen som faktiskt är djurplågeri och överbruket av antibiotika.

Nej, tyvärr. Det gäller samtliga arter av champinjon. Odlade eller vilda spelar ingen roll. Kolla på SLV. De har lättat lite på restriktionerna nu, men när det begynte ansåg de att maxdos var ungefär vad som är på två pizzor - per år. Sanningen ligger kanske nånstans däremellan. Men själv äter jag helst inte cancerogena ämnen alls, så jag har gett upp champinjoner. Det finns annan svamp.

Och butikerna fortsätter glatt att sälja champinjoner.

Jag äter inte kött.
Men ibland fisk. Äter ägg från en lokal gård där hönsen har det så bra det går.

Hoppar helst över gluten.

Vad jag aldrig skulle äta? T.ex ostron, blääk! Eller sniglar. Eller ål, eftersom den är utrotningshotad. Inte heller skaldjur, det känns inte bra.
Så finns det förstås en massa annat som människor har hittat på att man kan äta, som man helst inte vill tänka på ens …

Sniglar som är så gott! De är inte alls slajmiga. inte ens mjuka. Snarare tvärtom. Lite som njure i konsistensen, tycker jag.

Kom på en sak till och det är brunabönor.
Jag älskar bönor och linser av alla de slag men just rätten brunabönor går bara inte.

Jag är väldigt kräsen. För kräsen enligt de flesta.

Sambons pappa ville att jag skulle testa matjessill. Höll på att spy rakt över bordet.

Pyttipanna är det värsta jag vet. Var inlagd på psyket och bad om lite. Fick ev halv tallrik överfull. Åt fyra bitar sen ställde jag det och gick.

Åt inte stekt ägg som liten. När jag blev lite äldre så frågade jag min dåvarande katt om han ville smaka. Det ville han. Det fick mig att börja acceptera det. Nu äter jag det.

#22 Så förfärligt jobbigt för dig! Modigt att du vågar berätta om det!