Det enda jag fick hjälpa till med var just fisken. Oftast utomhus när vi fiskat. För övrigt fick jag knappt bre en macka själv. Köket var morsans domän.

Jag började laga mat när jag var 19 och hade flyttat hemifrån.
Det var rena katastrofen i början 😀

Tonåren.

Jag måste säga att jag alltid blir helt förbluffad när man hör om folk, typ som i underbara Fab 5-programmen, där vuxna människor typ aldrig lagat egen mat.

HUUUUUR lever man ett liv utan att laga egen mat?

#2: Det kan jag svara på. 😁

Har egentligen aldrig börjat. Var ju tvungen att laga lite mat när jag flyttade hemifrån. Fast egentligen inte. Vi hade bra personalrestauranger på mitt första jobb och jag åt alltid där på vardagarna. På helgerna blev det väl lite si och så med lagad mat, om jag inte åt hemma hos min mor.

Så egentligen behövde jag inte börja laga mat själv förrän i mitten av 1990-talet, och även sedan dess är jag ingen flitig matlagare. Har några rätter jag brukar växla mellan och när jag väl lagar mat gör jag så mycket att det räcker till många matlådor att ha i frysen.

Sedan har jag min "standardmat" som jag tar till när jag inte vill/orkar laga mat - vilket är rätt ofta - nämligen ångkokt potatis och grönsaker. Det sköter sig nästan själv, och vill jag ha något till så tar jag t.ex. några skivor skinka eller liknande. Eller också steker jag ett ägg på eftervärmen på plattan jag ångkokat maten på.

Jag har nog tidigare berättat när jag skulle koka potatis till mig och min man när vi hade flyttat ihop. .

Jag hittade en jättestor potatis i affären och tänkte att den räcker till oss båda.
Den kokade och kokade och jag fick till slut ringa mamma och fråga hur länge man skulle koka potatis.
-Har du inte delat den sa mamma och skrattade gott.

Hon såg nog inte sitt eget ansvar i detta 😉

Jag håller med dig Johan #2. Detta trots att varken mor eller mormor kunde laga mat. Mormor var född 1893 och mor 1930, så det var nog rätt ovanligt att dom inte kunde laga mat. Det var farmor och far som lärde mig laga mat. Far gav mig min första kokbok, när jag var 10 år, efter den hemska öronolyckan. Jag började stöka runt i köket innan jag ens hade börjat skolan.
Maria, ja det har du berättat om 😃

Var 10 första gången jag lagade mat själv :D

Vår son fick börja tidigt att vara med i köket.
Jag ville inte göra som min mamma.
Hon var helt förskräckt över att han enellanåt fick fixa lunch själv.

#7 Mina döttrar var med redan från början 😊 Först satt dom i bilbarnstolen på bänken, när dom kunde gå stod dom på en stol bredvid mig vid bänken och spisen 😊

Sonens första köksjobb var att smälta smöret i stekpannan.😀 Då var han inte gammal.

Mitt barnbarn har fått hjälpa mig mycket också.

På sommaren fick jag rensa strömming nere vid stranden i stugan. Det är det enda jag minns 😙

Jag lagade nog mat till mig själv nån enstaka gång när jag bodde hemma, men aldrig till hela familjen. Hjälpa till bestod nog mest av föreberedelser, som att hacka och skala. Minns inte att mamma någonsin lärde mig. Men jag måste ha varit en god iaktagare, för när jag började plugga och flyttade hemifrån bara kunde jag.

När jag flyttade hemifrån vid 17-års ålder så var jag ju tvungen att börja laga mat. Men allra mest inspirerad har jag blivit sen jag började med LCHF för 20 år sedan. Så enkelt och gott allt blev.

Jag (och mina syskon) har alltid fått vara med i köket och hjälpa till på lämpligt sätt. Eftersom jag är väldigt kräsen och inte alltid ville äta samma sak som resten av familjen fick jag ta över ansvaret för de delarna när jag blev gammal nog. Exempelvis om mamma gjorde köttfärssås tog hon undan en portion köttfärs åt mig som jag fick steka/göra biffar av själv. Från ca 10-12 års ålder kunde jag laga hela måltider.

Jag lärde mig genom att titta på hur först mormor gjorde och sen mamma.
Lagade nog första maten när jag var runt 12-14 någonting.