Haha.. Ja, självklart.
Vi gillar att titta på program som Fab 5 (från USA). Något som är extremt märkligt för mig, är hur många, speciellt män, det är som inte kan laga mat.
Mvh // Johan
Det beror på vad man menar med laga mat. Kunde tillräckligt mycket för att få mat i mig åtminstone. Hade bra hemkunskapslärare. 😊
När jag studerade i Stockholm fanns det en gasspis med två (eller kanske var det tre?) plattor och en ugn. Vågade mig dock inte på att laga något i ugnen, så det fick bli sådant som gick att laga i kastrull eller steka. I min första lägenhet fanns det bara två plattor och ingen ugn, så där var det också begränsat vad man kunde laga. I min nuvarande lägenhet har jag fyra plattor och ugn, men eftersom jag inte är så särskilt road av att laga mat blir det inga avancerade rätter. Klarar dock av att läsa och följa recept, och det underlättar ju. 😉
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
When the last tree is cut, the last fish is caught, and the last river is polluted; when to breathe the air is sickening, you will realize, too late, that wealth is not in bank accounts and that you can't eat money. -Alanis Obomsawin, filmmaker
Ja, absolut. Jag och mina syskon fick börja hjälpa till i köket redan när vi var små, på ett säkert och åldersanpassat sätt såklart. Eftersom jag är kräsen och inte alltid ville äta samma som resten av familjen så lagade jag regelbundet mat åt mig själv sedan tio-tolvårsåldern typ. Så det var inga konstigheter när jag flyttade hemifrån.
//Jessie
Flyttade hemifrån med 19. Fick redan som litet barn baka och hjälpa med maten. När jag var 11 lagade jag mina luncher själv, och i 7an hade jag hemkunskap. Från och med att jag var 17 åt jag främst vegansk eller vegetarisk mat så jag lagade egentligen alla mina måltider själv.
Även min partner kunde laga mat när han flyttade hemifrån.
Jag var nog hyfsat bra. Det förbättrades med tiden.
Sorg är kärlek som blivit hemlös
Sorgen är kärlekens pris
#2: Hehe. Hade gasspis i en lägenhet. Älskade plattorna, tyckte ugnen var jobbig. Just det där att stoppa in en tändsticka i ett litet hål med gas. Alltid lite läskigt.
Nu tycker jag induktion och varmluft är allt som var tryggt med el, men också alla fördelarna med gas. Speciellt det här att det omedelbart slutar koka när man drar ner värmen.
Och man slipper andas in den på lång sikt farliga ”röken” från gasen.
Mvh // Johan
#6: Ja, jag tyckte det var toppen med gasspis. Det var ju långt innan induktionshällen kom, så det var fantastiskt att kunna ställa in lågan så att bubblorna i vattnet var exakt så stora som man ville ha dem.
Men håller med dig om ugnen. Visste dessutom inte riktigt hur den fungerade så jag testade nog bara en eller två gånger, och då vill jag minnas att jag värmde färdigmat. (Det fanns ingen mikro.)
Numera har jag en vanlig spis. Eftersom det är hyreslägenhet så får jag betala "en smärre förmögenhet" för att få induktion. Avgiften läggs på hyran och den indexregleras i takt med att hyran stiger. Spisen blir alltså aldrig färdigbetald, så den blir väldigt dyr i längden.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
When the last tree is cut, the last fish is caught, and the last river is polluted; when to breathe the air is sickening, you will realize, too late, that wealth is not in bank accounts and that you can't eat money. -Alanis Obomsawin, filmmaker
Jag hade aldrig närmat mig köksregionerna hemma. Det var morsans privats del.
Jag var 19 när jag flyttade ihop med min man. Minns när jag skulle koka potatis första gången. Köpte en jättepotatis som skulle räcka till oss båda. När den kokat över en halvtimme fick jag ringa mamma och fråga hur länge potatis skulle koka. Hon bara skrattade och undrade om jag delat den.
Jag undrar om hon skämdes?
/Maria
#7: Ja gasplattor var helt otroliga just av den anledningen. Induktion är samma.
Mvh // Johan
När vår son växte upp fick han tidigt vara med i köket.
Mamma tyckte det var helt bedrövligt att han fick fixa sin egen lunch.
Jag ville inte att han skulle vara lika handfallen som jag var.
#9 Jag älskar min gasspis men får vara försiktig 😉
/Maria
#10: Tror nog din son är väldigt glad över att han fick vara med och lära sig. 👍
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
When the last tree is cut, the last fish is caught, and the last river is polluted; when to breathe the air is sickening, you will realize, too late, that wealth is not in bank accounts and that you can't eat money. -Alanis Obomsawin, filmmaker
#11 Han är en fena på matlagning idag😉
/Maria
Ja, hyfsat i alla fall och om inte annat så kunde jag ju läsa i en kokbok. 👍
Lite ironiskt att jag lagade betydligt mer mat på den tiden än idag, även om den inte var så värst avancerad.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
VAr 19 när jag flyttade hemifrån. Kunde inte laga speciellt mycket. Aldrig haft intresset. Blev mycket nudlar, panpizza och såna grejer i början.
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
Minns första gången jag skulle steka strömming i vår lilla etta.
Det blev så övermäktigt att jag knappt behövde salta strömmingen för jag grät hela tiden.
Vi hade knappt några pengar. Min man var arbetslös och vi kunde inte köpa något färdigt.
/Maria
Jag fick precis som Maria inte vara i köket, det var mammas rum. Men hade lärt mig lite från hemkunskap och receptböcker. Så min matlagning var mycket bristfällig. Den har blivit bättre genom åren. Nudlar och köttbullar blir tröttsamt efter ett tag…. Så nu är det mer varierad kost och lärt mig mycket om maträtter genom olika jobb.
Min mamma var hemma under hela min uppväxt och hon var duktig på att laga mat, och provade gärna nya saker. Vi barn hjälpte till, men det var med att duka och duka av. Jag kunde göra sallad, en del efterrätter, omelett, göra pannkakor och baka sockerkaka när jag flyttade. Ungefär.
Jag var verkligen "novisen vid spisen".
Min första bostad var som inackorderad och jag fick bara koka tevatten och ägg i deras kök, så då lärde jag mig inget. Men jag ville absolut baka mammas filmjölkslimpa så det lärde jag mig via telefon senare.
Idag är jag mest av allt i köket, gillar att laga mat, allt från grunden, bakar allt själv, lägger in, syrar, syltar mm mm.
Mina barn har fått lära sig mer om matlagning och har oftast haft med matlådor på skolor och jobb. Alla kan, men alla gillar inte att laga mat, men det är ju mer en läggningsfråga.
Min mamma och mormor kunde inte laga mat alls. Däremot var min farmor en riktig matexpert och kunde trolla fram fanatiskt god mat. Tyvärr dog hon när jag var 9 år gammal. Samma sommar fick jag pengar av far för att köpa mig en svensk kokbok, på den tiden var det ju rätt stor skillnad på tillgången på råvaror mellan olika länder. Den första kokboken som jag köpte var Vår kokbok, därmed startade mitt samlande av kokböcker och jag har fortsatt att älska att laga mat 😊
/Désirée
Ja, jag kunde laga mat, inte av egen erfarenhet utan mest av att sett hur mormor och mamma gjorde.
Jag kunde laga lite mat som spagetti och köttfärssås, koka potatis och ägg, även steka ägg och korv, göra riktigt potatismos mm. Så det gick ingen nöd på mig.
I början ringde jag mamma och frågade massor men det blev ju lättare med tiden.
Sen hade jag ju köpt den "Rutiga kokboken" och i den står ju allt, så det gick ju som en dans senare.
Sen att jag inte tycker att det är kul att laga mat för det mesta, det är ju en annan sak.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

a jag kunde det innan jag flyttade hemmifrån
Har gått på hushållskola samt jobbat i kök två somrar innan jag flyttade
Stolt ägare till tre La permer
Nej.
Jag fick lära mig med tiden. Nu älskar jag att laga mat och prova nytt. Får mycket beröm för min mat
…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes
Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering