Numera dricker jag aldrig kaffe hemma men tycker om en cappuccino då och då på något kafe.

#0: Är ingen kaffedrickare, men skulle nog ha svårt för att äta frukt till kaffet. Tycker det "skär sig" i smakerna. Möjligtvis skulle jag kunna tänka mig en päronpralin, eller kanske lite äppelkaka. 😊

Choklad! 😃 Helst Fazers blå.💙
Lite grädde i kaffet ska det helst vara.

#2 Det var min farmor som lärde mig att äta frukt eller bär till kaffet. Dvs det var så hon gjorde 😊 Farmors trädgård var stor med många fruktträd och bärbuskar.
#3 Lite mörk choklad är gott till kaffet, vid speciella tillfällen. Min yngsta dotter bjuder ibland på hemgjord chokladtryffel till kaffet 😋

Kardemumma är gott i kaffe.

#0:

Jag brukar ta kex med ost , frukt , vatten melon och honungsmelon gjorde jag ordning en dag. så gott blev det. 😄

Hårdbröd med ost att doppa i kaffet !!!

#6 Kex med ost till kaffet är förvånansvärt gott 😋
#7 Det doppade många i både kaffe och varm choklad, när jag var barn 😊

Är det någon som dricker kaffe ur kopp på fat numer? Eller är det mugg som gäller?

#9 Min farfar drack på enbart fat ibland😉

Just det, "bondost" är också vansinnigt gott till kaffe (och te)! Jag brukar köpa s.k. bondost i Finland, på västkusten.

#9: Så gott som alltid kopp och fat. Mugg blir det bara hos min bror. Kaffe på fat har jag aldrig druckit, men jag kommer ihåg att farmor och mormor gjorde det. Kanske farfar och morfar också, men har inget minne av att de gjorde det.

Jag kommer ihåg när de äldre drack kaffe på fat. De hällde upp på fatet, blåste på kaffet, tog en hård sockerbit i munnen och sörplade l sig. 🙂☕ Och njöt!

#13: Exakt så gjorde min morfar!

#14: Det gjorde farmor och mormor också. 😊

#9: Det var väl vanligare förr, när det var mer vanligt med kokkaffe som blir kokhett på ett annat sätt än bryggkaffe?
Vi dricker kokkaffe någon gång ibland på vintern eftersom vi ändå alltid eldar i vedspisen då. Väldigt gott, men känns mer omständligt än espressomaskinen eller bryggaren. Dock den enda variant vi drack när vi var strömlösa länge efter stormarna Johannes och Anna i vintras.

#0 Du får ursäkta, men kaffe och frukt låter faktiskt äckligt. 🤢

#16 Kokkaffe är godare! Jag dricker inte kaffe längre och när jag gjorde det lärde jag mig aldrig koka. Men kokkaffet man fick hos en del äldre släktingar var så gott! Fattade aldrig varför det blir lite fett på ytan. Det blir ju inte bryggkaffe.

#17 Har du aldrig ätit gräddtårta med frukt på? Jag slipper gärna grädden och sockerkakan och äter frukten direkt.

Hade tänkt skriva "… om det inte är i form av en gräddbakelse". 😂

#17: Antar att det frigörs fett från kaffet när vattnet får koka, vilket det ju inte gör i en bryggare på samma sätt. Eller så kanske fettet sugs upp av filtret?

Så kan det vara. Hundra år sen jag drack sånt kaffe, men det känns på nåt sätt lent i munnen. Tanten jag brukade dricka det hos hade tidigare haft bageri, vilket inte gjorde tilltugget sämre heller! Tål inte kaffe längre, men för en sån fika skulle jag ta hjärtklappning och darrighet. Man brukade få likör till också. 🤤

#13 Jag kan riktigt se det framför mig – kaffet på fatet och sockerbiten i munnen. Flera här minns ju samma vana hos sina mor- och farföräldrar. Det får mig att tänka på yum cha i Guangdong i södra Kina: te och dim sum, men också tid att sitta och prata tillsammans. Olika sätt att dricka, men sådana små vardagsvanor kan väcka många minnen.

Kaffe på fat har jag aldig sett någon dricka, bara läst om det i böcker. Konstigt egentligen, för jag har klart arbetarklassbakgrund. Min farmor var t.o.m. född som statare.
Nej, jag är inte 120 år gammal! Men mina farföräldrar var jättegamla när jag föddes redan. Pappa var sladdbarn och själv rätt mogen när jag föddes.

#23: Bägge mina föräldrar var "sladdisar", så både mina farföräldrar och morföräldrar föddes i slutet av 1800-talet, och bägge var arbetarklass. De levde dessutom väldigt länge, så jag hann umgås med dem tills jag var ca 20 år gammal. Fatkaffet minns jag dock bara från när jag var barn. Vet inte om de slutade med det sedan. Kanske det blev för svårt att balansera fatet när de blev gamla.

Det kan nog vara ett problem, om man blir darrhänt.

Farfar fyllde 80 samma år som jag föddes. Han föddes 1876. Var mycket hos honom som liten, bodde nära oss. Men på slutet bodde han på ålderdomshem och barn fick inte besöka hur som helst, konstiga regler. Så jag umgicks mest med honom när jag var för liten för att fatta allt jag borde ha frågat om.