Ingen dum fråga alls.
Jag har ofta funderat på hur man kom på att äta vissa saker som cacaofrö, saffran från små pistiller, kapris som är inlagda knoppar av något slag osv.

#1: Aha, skönt att vet att jag inte är den enda som sitter och funderar på sådana här saker 😊

Mycket bra fråga!🙂

Människorna (generellt sett) har alltid varit kreativa i köket men jag håller med dig, man kan verkligen undra hur de kom på vissa saker! 🌶️🧄🧅🫘

#2 Ja någon måste ju ha varit först😉

Och så finns det folk som jag, som tycker att riven ingefära (godare att riva själv än färdigt pulver) är gott att ha i kaffet. ☕ 😉

Det kan ju även vara så att man hade ont om mat och visst att t ex ingefära och lök inte var giftigt. Och om man inte gillade det som det var, så testade man säkert olika tillagningsmetoder och kombinationer, för att få det gott 🤔

Jag brukar också fundera på liknande saker :) Inte bara när det kommer till kryddor men även andra saker.

Men antar det är människans nyfikenhet som spelar in. Sen får man ju också tänka på att vissa "ursprungs" grönsaker/frukter/örter har helt annan smak (och ofta är betydligt mindre) än dagens framodlade varianter.
Om man sen går och plockar och äter saker så kan man ju märka att vissa saker funkar väldigt bra tillsammans (eller funkar extremt dåligt :P).

Jag tänker att först och främst har nog mänskligheten gått på fler nitar än lyckade upptäckter vad gäller mat. Mat har ju heller inte funnits i överflöd genom tiderna vilket gjort att man hållit hårt i det man kan äta och odla. Troligtvis har mycket handlat om just det, brist på mat. I svälten spår blir människor kreativa.

Potatis är ju ett exempel på en vara som först var otroligt missförstådd. Man försökte äta lfera delar av den innan man kom på att knölen var ätlig.

Bakgrunden till exempelvis surströmming är troligtvis något liknande. Människor har haft jäst fisk och lite annat att äta, varpå man provat och insett att det går att äta den jästa fisken. Kakao har säkert genomgått många misslyckade försök av förädling innan man kom på hur den skulle förädlas. Att krydda med ingefära är säkert ingen slump, jag tror att försöken efter att vi testat att äta rått och vi överlevt är att se om man kan tillaga och äta för att få den mer smaklig och samtidigt faktiskt ha något att äta. Det kan ju vara svårt att tänka för oss idag som lever i ett överflöd som tidigare generationer aldrig ens kunnat föreställa sig, men svält är en kraftfull motivator. Idag om du äter något du inte gillar så slänger du det. Den lyxen är en modern lyx.

Däremot finns det nog inget ögonblick när någon grävde upp en bit ingefära och tänkte "den här är god med wook!". Troligtvis var de första måltiderna med ingefära mycket mer spartanska.

Har också många gånger undrat över hur folk förr i tiden kom på att vissa saker är ätliga. Gissar att det fungerade som nu för tiden när kockar testar olika smakkombinationer för att komma fram till vad som passar ihop.

Många av de framstående kockarna är ju väldigt smaksäkra och "bara vet" vilka smaker som funkar ihop, men det har de förmodligen lärt sig genom övning. Vi vet ju inte hur många rätter som gått i soporna för att de varit oätliga. 😊

Och en del kryddor är okej i måttliga mängder men skadligt för hälsan vid för stor förtäring, som exempelvis kanel och muskot.
Och bittermandeln används i kakor, men man får inte äta den som den är ö.h.t.

#0: Tycker såna här frågor är roliga att grubbla på. 😀

Som flera andra redan nämnt i tråden har jag också funderat på hur man kom på att vissa saker är ätliga, hur många nitar och misslyckanden som det blev längs vägen.
Tänk den som gjorde en ny upptäckt och glad i hågen rusade bort till sin partner eller vänner: "Du måste prova det här! Här, smaka! Det är inte giftigt, jag mår bra… än så länge iaf, se så, ta en tugga." 😄

#11: ja, precis. 😅🙂