Ush vad trist när det blir såhär 

Om nu hunden har attackerat förr, så ska den ju inte så springa lös. Dumt att djuren får lida för männiksans dumhet.

Tja #1,

"Sluta upp med dina otrevliga, spydiga kommentarer i trådarna nu. Har du något du vill säga mig så varsegod och säg det här via PM". Konstigt att jag att inte fick skriva på siten..

Har jag hört via PM.. Villken site kom det ifrån tro?

Det har jag sagt länge. Jag har försökt. Det är ju fel på mig. Inte någon annan. Tänk om jag vore perfekt själv.

Nix. Jag Köper jag inte ang kommentarer.

Nu hänger jag inte på spetsar och urhundar alls tyvärr så jag vet inte alls vad som hänt. Men det är ju alltid trist när osämja uppstår av diverse anledningar. Du må tro jag har råkat ut för diverse konstigheter genom åren som Sajtvärd för diverse sajter. 

-#3

Låt det vara däthärn.

Jag fixar om jag vill.

Men tur för oss att du smiter hit och visar upp era fina hundar här i stället.  Är själv uppvuxen med borzoier bland annat, vet inte om Dessan har skvallrat för dig. Ack så tomt det är utan voffar nu när man bor själv, och besvärlig allergi sätter käppar i hjulet också *mutter mutter*. Mer bilder tack 

#5

Oj. Har du haft borzoier? Jag har haft vad hände i din ände?

Nej Tazzy. Glöm det. Tur för oss? Är det det är SaraC åsiktern du rekapulerar?

Mutter.. Du har ingen aning hur stark jag är.

Voffar som är starka följer alltid ut. Jag har inte smitigt någonstans. Defintivt inte ner där du bor.

Det jag menar med tur för "oss" är att du kom ju hit till matlust med voffebilder, så jag försökte skoja till det (vilket jag är dålig på). Menar såklart inte att det är nåt bra med skrivförbudet. Jag håller tassarna för att förbudet försvinner. Borzoierna var mina föräldrars, nu är jag utflugen sen många år och voffarna har vandrat vidare av ålder. Att du är stark betvivlar jag verkligen inte. Du är antagligen lika stark som jag är klen. :)

Helt okej med vovve-snack här för min del, saknar mina tidigare voffsar själv. Uppvuxen med svensk lapphund hemma. Jag o maken hade en Pyreneerhund förut, men fick ta bort henne när hon fick cancer. Då var hon elva år, så visst fick vi ha pälstussen länge ändå. Men jag saknar henne! Har pratat om att skaffa vovve igen framöver, när barna är stora nog att åka direkt hem från skolan för att gå ut med hunden. Det är de inte än. Så det får vänta några år till.

En gammal tant som bodde i Skövde hade tre små papillons hon alltid gick runt med vid högskolan. Jag mötte henne ofta, så en dag stannade jag o pratade med henne och hennes hundar. Hon berättade att hon alltid haft hund, hon var över 80 då. När hennes man gått bort hade hon haft en schäfer som tröst. Tyvärr förlorade hon även den i samma veva. Hon sa "Min man, han saknar jag, men hunden, den sörjer jag!" och jag känner igen mig i det tänket.