Matlagning med barn.
Med den rubriken menar jag inte att vi ska koka barn. 
Jag sitter barnvakt åt mina småsyskon ikväll. Jag tänkte laga mat men de klagar alltid på min matlagning. Köttbullar och makaroner är någonting de absolut vägrar äta om jag lagar den. Därför tänkte jag göra lite utav ett psykologiskt expriment. Jag lät dem göra maten mer eller mindre själva! Julia fick göra maten idag så lovade jag att Lukas ska få göra pannkakssmet imorgon eftersom jag tycker han är för liten för att stå vid spisen. Köttbullarna blev helt perfekta och makaronerna smakade mycket godare än det brukar göra. Kanske för att Julia glömde bort sig och brydde sig inte riktigt om det kokade över lite ibland. De åt tills de sprack. Ska du laga spenat till din unge någon gång, låt den få vara med så ska du se att han/hon kommer älska det!
Julia fick göra som hon själv ville och tyckte. Jag sa inte någonting om att vattnet kokar över eller hur mycket salt man ska ha i. Jag berättade bara när det var färdigt och hjälpte till att vaska ut vattnet ur makaronerna.
Jag dokumenterade det hela med hjälp utav min kamera. Samtidigt testade jag lite inställningar, så ljuset i bilderna är en aning konstigt ibland.
Vänliga hälsningar
- Jim Johansson
Och så tar man sig en pause och bryr sig inte om ifall vattnet kokar över.
Tittar till köttbullarna. Ser ni de stekta makaronbitarna i pannan?
Och ännu en pause.
Och så skriver man med vattenfast penna (vilket jag upptäckte senare) på kylskåpet att Lukas ska göra pannkakssmeten imorgon så ingen glömmer bort.
Om du inte vill ha pannkakssmet varje dag så kan du ta bort texten med lösningsmedel exempelvis aceton som man tar bort nagellack med
Vilken underbar pappa du kommer att bli och vilken lycka att växa upp med dig som storebror
härliga bilder särskilt när man vet att du har begränsat med kort möjligheter
det går ju inte tio misslyckade på en lyckad som för oss andra dödliga
Härliga bilder! 
Och härligt att laga mat med barn det är nåt jag längtar efter, måste jag säga.
Kiara. Haha, tack. jag ska då inte skaffa mig några ungar på några år. Jag tycker det räcker med Julia och Lukas än så länge. Jag har fått ett minneskort till kameran utav en användare här på iFokus nu, så nu kan jag ta hur många bilder som helst. Jag tar bilder vart jag än går nu.
Anne. Tack. Jo, problemet är ju bara städningen efteråt. Det blev en massa makaroner på golvet att städa upp. Jag vill inte ens tänka på morgondagen då vi ska göra pannkakssmet.
Vänliga hälsningar
- Jim Johansson
Kul! Och fina bilder!
Igår hade vi en kusin här. Två tjejer - 7 och 8 - bakade kakor. Fast jag lät dem inte härja fullt så fritt.
Dina syskon har tur som har en sådan snäll storebror som du, Jim!
Fina bilder, hoppas du fortsätter laga mat med dem.
Underbart att se. Precis så ska det vara när allt är perfekt.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
tillalex #9 - Tack. Men vi bråkar nog mer än vad vi är snälla mot varandra.
Jag trodde matlagningen skulle sluta i en katastrof, men det fixade ju sig galant istället. Så de ska få vara med och laga maten varje dag nu.
Jag ska dokumentera pannkakslagningen senare idag också. Jag lägger upp bilderna här.
Vänliga hälsningar
- Jim Johansson
Ser fram emot att se bilder på pannkakslagningen.
Mvh Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Härliga bilder Jim. Den andra var riktigt rolig!
Tom
Jim, saknar kort på pannkakorna. Var är de? Jag som kom hit enbart för dom
Mvh Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Pankakslagningen blev en katastrof! De bråkade hela tiden om vem som skulle få göra vad. Det blev heller inga pannkakor. De bestämde att vi skulle göra plättar istället.
Det blev inte så mycket kort. Tiden gick mest åt att styra upp det bråk som hela tiden uppstod. Tror det kallas syskonkärlek?
Här försöker Lukas vispa med elvispen. Den var dock aldeles för tung för honom så Julia fick ta över lite senare.
De fick själva hälla i smeten i pannan och turas om varannan gång. Lukas var rejält sur, han ville ju göra allting helt själv.
En närmare bild på pannan.
Tyvärr blev det inga mer kort. Jag slängde ut dem ur köket när de började slåss vid spisen. Jag ger dom alltid två varningar. Fortsätter dem att inte lyssna så får de ta konsekvenserna utav det. Mamma ger bara varningar men ger inga handlingar, därför tror de att de kan hålla på hur de vill ibland.
Men plättarna blev underbart goda. Vi gör aldrig efter recept här hemma. Nu har jag aldrig mätt hur mycket utav allting jag använder, men här är ett ungefärligt recept:
6 ägg (Ju mer ägg desto godare)
Massa socker
Massa mjöl
2 Mjölk
Och lite flytande margarin för att inte smeten ska fastna så lätt i pannan.
Knäck först i alla 6 ägg i en stor bunke, eller kastrull som jag använde mig utav. Häll i hälften utav det mjöl du ska använda. Häll sedan i hälften utav all mjölk. Rör om tills allt är blandat, känn och smaka på smeten, den ska inte smaka alltför mjölig och den ska vara tjock ungefär som filmjölk. Jämna sedan ut med resten utav det mjöl och mjölk du har så den blir en perfekt tjocklek på den. Rör om igen och häll i en massa socker och lite flytande margarin eller olja. Har man vaniljsocker hemma så kan man byta ut det mot det vanliga sockret för en godare smak.
Japp, ett klart fall av sjukdomen syskonkärlek drabbade nog de båda. Kan kanske förstå lite att Lukas blev sur. Syster fick laga maten själv dagen före, nu var det liksom hans tur 
Roligt att se det på kort dock. Handling och konsekvens är något jag tror på när det gäller uppfostran. Likaså varna inte om du inte menar det.
Mvh Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Starta ny diskussion