Det är lite konstigt.. Men det kan ju också vara så att folk har varit allergiska, men dom har inte förstått vad det beror på och bara märkt att magen reagerat.

Det är ju inte som att folk var immuna mot bakterier innan man förstod vad det var, eller innan tvålen uppfanns.

Och kan det vara så att man äter betydligt mycket mer spannmål senaste 50 åren, pga hur den industrin lyckades lobba in att äta massa bröd i näringspyramiden, eller marknadsföringen på 70-talet som såg ut att komma från socialstyrelsen om att ära 4 skivor bröd om dagen (eller vad det nu var).

Obs att det är stor skillnad på glutenintolerans, celiaki, och allergi.

Nu kommer ett långt inlägg. Jag vill påpeka att jag inte kommer att lägga in några länkar till vetenskapligt godkända studier här.
Det jag skriver är baserat helt på sånt jag läst och hört sedan jag för 16 år sedan slutade med gluten. Men det mesta går att googla på, som t ex "gluten låggradig inflammation". (Funkar också med "socker låggradig inflammation").

För 10 000 år sedan uppkom jordbruket, (detta är väldigt sent i vår historia eftersom vi då funnits i drygt 2,5 miljoner år). Människan lärde sig att spara utsäde och själv bestämma var det där skulle växa som man kunde föda så många på.
Man kunde alltså få fler att överleva. Men man kan också krasst säga att befolkningen blev fler på bekostnad av hälsan - redan då. (Kvantitet istället för kvalitet).
Och vi har inte blivit allergiska på ett decennium. Och alla är inte allergiska, eller överkänsliga.
Ursprungsvetet innehöll mest troligt inte lika mycket gluten som idag. Alla vill ju ha ett bröd som är riktigt luftigt och fluffigt och det står glutenet för. Manitoba cream anses vara det bästa vetet och det är framkorsat för att ha extra höga halter av gluten.

Arkeologer kan vittna om att när man hittar skelett av människor som levt efter vetets införande så hittar man skador man inte sett på äldre skelett.
Människor blev kortare, fick karies och olika infektioner. (Homo erectus kunde bli upp till 180 cm lång).

Detta visa att överkänslighet inte har uppkommit på ett decennium. Det började redan vid vetets införande men det har gått långsamt till en början och inte gett så allvarliga symptom, men eskalerat i modern tid när vi äter alltmer bröd och kombinerar det med annat inflammationsdrivande som t ex socker, transfetter mm. Det tillsätts också vete och annan säd till olika produkter som utfyllnad.

Jag skulle nog inte få utslag på ett celiakitest, jag klarade mig bra även om jag sov dåligt, hade många infektioner, hade hjärndimma ibland och var väldigt trött, lade på mig bukfetma mm, mm tills jag slutade med gluten.

Vi har så många sjukdomar och symptom som vi bara accepterar som "välfärdssjukdomar" eller åldrande, men jag är övertygad om att mycket av det är helt onödigt och bara ett resultat av att vi stoppar i oss så mycket som enligt våra evolutionärt skapade kroppar inte är mat.

Jag slutade med socker i samband med att jag slutade med gluten för 16 år sedan. Kan tänka mig att "fuska" med socker ibland, men aldrig med gluten.
Jag är nästan aldrig sjuk, sover bättre, har energi som en Duracellkanin (enligt min man), äter inga mediciner. Vid 70+ känner jag mig mycket yngre än jag gjorde som 50+.

Så man får raljera bäst man vill om alla som inte äter gluten längre, men vi är många som har samma erfarenhet som jag. Livsmedelsindustrin är förstås livrädd att fler skall våga prova ett glutenfritt liv. Rent genetiskt så finns det säkert de som tål gluten bättre än andra - bara att gratulera, men många har fått en mycket bättre livskvalitet av att utesluta det.

Och PS - man behöver inte ge upp mackan eller det heliga fikat bara för att man inte äter gluten. Själv bakar jag 6-7 olika sorters bröd till husbehov, även pizza, pajer, tårtor och kakor. Allt glutenfritt såklart.

Problemet är väl att ganska många som på egen hand konstaterat att de mår bättre utan vete säger att de lider av glutenintolerans eller är allergiska. Glutenitollerans (celiaki) lär de nog inte ha om det hankat sig fram länge med vete och troligen inte nån form av spannmålsallergi heller.

Men jag tror man kan vara "känslig" för gluten eller nåt annat i vete utan att platsa för nån av de diagnoserna.

Minns hur många som blev bättre från magbesvär och annat otyg i början av lågkolhydratvurmen. De (vi) kommer nog aldrig att få en specifik diagnos, men faktum kvarstår.

I mitt eget fall tror jag faktskt inte jag har några problem med vete, det var nog mer carb overload (där ju spannmål och inte minst vete naturligt utgör en stor del). Jag kan tillfälligt äta en macka eller delta i kaffekalas med kakor och tårta utan andra men än att jag antagligen tillfälligt ökar lite i vikt. För jag blir ju inte mätt på skiten, så jag äter riktig mat som vanligt också!

Men jag är inte alls främmande för att andra kan vara känsliga för vete. Tycker bara de ska sluta kalla det för etablerade diagnoser. Om 30 år kanske det finns ett eller flera namn för den typen av känslighet. Men idag kan man väl bara säga att man är känslig för eller inte tål vete.

Riktig celiaki innebär att tarmarnas näringsupptag slutar fungera. Luddet på armarna trillar av och man kan inte längre ta upp näring, fram tills tarmarna återhämtat sig och läkt. Det är alltså väldigt stor skillnad på det och att vara känslig/allergisk mot gluten, då celiaki inte är en allergi utan en sjukdom. Min kompis har celiaki, så jag får alltid vara försiktig om jag ska bjuda på något

Egentligen är det väl inte jättekonstigt. För det första innehöll det spannmål vi började använda den mängd gluten som det gör idag. Det är inte heller sannolikt att vi för 5000 år sedan åt bröd av vete i den utsträckning vi gjorde idag och möjligheten att mala det fina mjöl vi har idag fanns inte. I takt med bättre kvarnar och förmåga att förädla vete ökade gradvis göuteninnehållet eftersom det gav saftigare och fluffiga bröd. Man ska ha med sig att symptomen vid glutenintolerans beskrevs redan under antiken, men det är först under 1940-1950 som man först förstod vad glutenintolerans faktiskt var. Det är alltså först nyligen som man faktiskt begriper vad som utlöser problemen. Sedan har den diagnostiska tekniken utvecklats otroligt mycket, förståelse för sjukdomen likaså. I takt med bättre diagnostik och större förståelse ökar också antalet diagnoser.
I takt med detta förstår man också att det finns personer med glutenkänslighet, alltså personer som inte uppfyller diagnoskriterierna för glutenintolerans, men som mår bättre av att utesluta gluten.

Sverige är ett av de länder där flesta är glutenintoleranta med ca 1-2% av befolkningen som lever med diagnosen. Däremot är det fler som upplever att de mår bättre av att utesluta gluten, och jag tänker att det inte påverkar så många fler än de själva. Med tanke på butikernas utbud av glutenprodukter i förhållande till hyllan med glutenfritt tänker jag att de flesta av oss ändå äter mat med gluten. Jag läser alltså ovan precis som all annan propaganda i sociala medier - som en persons åsikt och inte som fakta. 1-2 % i det land med en av den högre andelen diagostiserade talar emot hela grejen…

Gluten är ett samlingsbegrepp för olika proteiner som gliadin och glutein. Av gliadin finns det olika typer, t.ex. alfa-, beta-, gamma-, omega-gliadin. Sen finns det spannmål (korn) med ämnen som motsvarar gliadin (hordein och secalin).

De som har celiaki tål inget gluten alls, medan de som bara är allergiska eller överkänsliga ofta tål vissa former av gliadin.

Själv har jag problem med vete och jag hade förhöjda antikroppar mot gliadin. Men jag har inget problem med dinkel, havre, råg eller kamut. Problemet är de nya framodlade vetesorterna.

Modern vete är kraftigt förädlat för att ge hög avkastning och starkt gluten (bra för bakning). Det kan innebära att vissa proteiner, särskilt gliadiner, förekommer i högre koncentration eller förändrad form som gör dem svårare att tolerera för vissa.

Dinkel (spelt) och kamut (Khorasan-vete) är äldre vetesorter med mer ursprungliga genetiska profiler. De har lägre nivåer av vissa problematiska proteiner och ett annorlunda gluteninnehåll, vilket kan göra dem mer lättsmälta för känsliga magar.

Vem som inte har celiaki måste inte avstå från all sorts spannmål eller gluten. Mest räcker det att avstå från vete.

#7: Havre som är inte korskontaminerad innehåller inte gluten, min kompis som har celiaki kan äta vissa märken av havre

#8:

Ja, dom som har celiaki kan bli sjuka pga minsta lilla kontamination, medan dom som bara är känsliga mest tål små mängder. T.ex. om jag går till en pizzeria och äter en pizza och lämnar kvar den tjocka randen, kan jag äta den, för resten av pizzadegen är ju tunn. Men om jag gör det 2-3 dagar i rad, får jag ont i magen. Jag har alltså en gräns som jag inte får överskrida.

Ibland funderar jag, (helt ovetenskapligt) på om inte allt är samma sak, bara i högre eller mindre grad.
Har man anlag för att var känslig mot gluten så kan det kanske bero på hur mycket man exponerar sig för det som avgör hur pass känslig man blir.
Tillslut får kroppen nog och då blir man väldigt sjuk.
Jag vet inte hur vanligt det är att man föds med "äkta" celiaki, eller om det är en förvärvad allergi.

#10:

Skillnaden mellan celiaki och allergi är att vid en allergi bildas endast antikroppar mot gliadin. Det leder inte till inflammation i tarmen.

Men vid celiaki sker en interaktion mellan gliadin och ett enzym som finns i tunntarmens slemhinnor (transglutaminas). Gliadinet förändras och det bildas ett komplex mellan enzymet och det förändrade gliadinet. Detta komplex attackeras av immunförsvaret och det leder till en inflammation i tunntarmen.

#10: Nej det är två helt olika saker, min kompis har haft den sjukdomen sen hon var bebis och det bokstavligen skadar tarmen. Blir den jätteskadad kan hon inte ta upp näring alls, även om hon slutar äta gluten, fram tills tarmarna har läkt. Hon var bara ett skelett som barn, fram tills hon fick diagnosen och kunde byta kost för att låta tarmarna få läka.

Får du en allergisk reaktion så är det ditt immunförsvar som reagerar. Känslighet har väl med hur maten interagerar i matsmältningen, skulle jag tro, men det kommer inte skapa en fysisk skada i dina tarmar som hindrar dig från att ta upp näring

#9: Ja jag ville mest påpeka att rent havre inte innehåller gluten

Jag vet att det är två helt olika saker, men vad jag undrar är om inte det ena kan leda till det andra om man fortsätter att utsätta kroppen för ett skadligt ämne för att man inte vet eller förstår hur det skadar kroppen.

Min högst personliga fundering är om inte väldigt många är överkänsliga mot gluten (kanske de flesta) men det finns så många diffusa symptom som ingen har kunnat koppla till gluten. Det finns något som heter "låggradig inflammation" som nyligen har uppmärksammats. Forskare tror att det ligger bakom en mängd allergier, liksom psoriasis, MS, ja t o m hjärtbesvär.
Mycket mer än vi tror är grundat i inflammationer i kroppen.

#14: Har du det genetiskt kan du utveckla celiaki men någon som bara är känslig eller allergisk utan den genetiska komponenten verkar inte kunna få det, då det ska ha ett ärftligt inslag. Däremot verkar de flesta som har den genetiska komponenten inte utveckla det alls, läste att bara 10-15% av alla som har en närstående släkting med celiaki utvecklar själv celiaki

#13:

Havre innehåller ett glutenliknande ämne som heter Avenin. En stor del av dom som har celiaki tål det, men inte alla. Fast den största delen av havren som finns att köpa är kontaminerad. Om det inte står glutenfritt på förpackningen, kan man nog vara ganska säker på att den är kontaminerad.

#16: Ja så icke kontaminerad, ren, havre, innehåller inte faktiskt gluten, var bara det jag ville säga 👍