#0 😂😂😂

Jo de ser ju lite läskiga ut jag har köpt dem nån gång då jag lagat surkålsdolmar (sarma). Ganska gott och blir en helt annan maträtt än våra kåldolmar

#0: 😂

Det blev en betydligt trevligare plot-twist. Surkålshuvuden är betydligt sympatiskare och framförallt något som känns ätbart.

Jag har själv arbetat i matvaruaffär och rös när folk handlade t.ex. oxtunga i genomskinliga paket. Man ser ju att det är en tunga! SÅ vidrigt… 😬

#5 Jag tycker det är rätt kul se andra delar av djuret i affären än de vi kanske är vana vid det betyder ju att man tar tillvara på mer av djuret. Äter vi fler delar av djuret kanske vi kan slakta färre djur. Men jag skulle nog ha svårt för vissa delar ex. fårhuvuden och liknande som de säljer på matkedjan matvärlden här i stockholm men man kanske bara behöver lära sig.

🤣

Ha ha ha surkål och jag kan riktigt känna hur du kände för jag hade känt likadant 😂😂😂

#6 Tyvärr tror jag inte det leder till minskad slakt, eftersom människan tenderar att öka sitt intag av animaliskt protein.

När jag var barn kunde jag följa styckning av får på gårdar på landet. Jag minns bonden med yxan genom fårets skalle. Fårögonen som var en delikatess.

Grisen som skrek i vad som lät som panik i träburen innan det dödande skottet.

Det blodiga badkaret som grisen skållades i.

Tjurarnas kroppar som hängde i krokar i taket i höladan.

Och när jag blev lite äldre:

De blodiga fårskinnen som hängde på staketet, på gården där jag hade min ponny, och där fårkompisarna stod och luktade på det som var kvar av deras kompisar/familj.

Eller den jättelika pölen av hästblod på gårdsplanen efter hästslakt, en pöl vars lukt gav min ponny panik.

Nej, slakt är inte OK, och ffa inte i den utsträckning och på det sätt som den ofta/vanligtvis sker idag. Jag om någon borde "vara van", men nej, jag vänjer mig aldrig. Man hanterar inte djur på det sättet.

Mitt värsta matminne är när vi var bjudna på middag på Orust på västkusten. Vi skulle få tunga.
I min värld är tunga Sjötunga, Bergtunga, Rödtunga.
På serveringsfatet låg en hel oxtunga med knottror kvar och allt🥴

Jag ver att jag inte tuggade utan svalde hela bitar. Urk…

#10: På västkusten har jag hittills som tur är aldrig fått oxtunga…

#10 😨😬😰Åh fyyyy vilken mardröm! Jag hade förmodligen också ätit (och lidit) och kanske t.o.m. sagt att det var gott!! 😳

#12 Jag sa förmodligen också att det var gott. Väluppfostrad som man är…😃

Tur att ingen någonsin lyckats uppfostra mig 🤣😎😍

Mitt värsta matminne är när min mor fick för sig att laga mat, vilket, tack och lov, hände ytterst sällan. Inga detaljer, det blir alltför osmakligt.
Matlust är ju den breda matsajten här på iFokus, här ska alla, oavsett kostpreferenser, kunna mötas och respektera varandra. Detta innebär att vi avhåller oss från att dömma ut andra människors kostpreferenser och att vi försöker undvika nedsättande ord om mat.
Angående slakt och hantering av djur inför slakt, så är det fullt möjligt att sköta dessa saker på ett sätt som varken skrämmer djuret som skall slaktas, eller djuren som är kvar på gården. Dock instämmer jag med er som säger att slakthanteringen är bedrövlig på många håll.

#9: Tänk vad jag känner igen mig i det du skriver. Vi hade inte bondgård själva i min barndom men det fanns där i släkt i alla tider och det fanns där i bekantskapen som påverkade hela min vardag och jag är uppvuxen med den och dom djur som gick till slakt så jag vet mycket väl hur det känns när man fick äta ett djur som man sett i lagården dagen innan det var riktigt hemskt 😢

Ett av de västa och pnsammaste minne
r när jag som då var runt åtta nio år skulle äta frukost på det dagsi min mamma jobbade på.Av någon anledning råkade jag salta på filmjölken och jag vågade inte säga vad jag gjort utan jag fick äta upp den hårt saltade filen.

Ett av några pinsamma matminnen då är jag bara barn och har gnällt hela julmiddagen om att jag ville ha mer getost som fanns med på bordet på den tiden och efter enormt gnäll och tjat fick jag ta mig en stor bit som jag la på tallriken.

Dom vuxna gick från bordet och jag fick inte ner den där osten den var på tok för stor men fick minsann sitta kvar för mamma sa man äter upp det man tar på tallriken.

En stund senare gick jag till dom vuxna och jo jag hade ätit upp heeeeela biten och vart sååååå duktig. Några dagar senare städade mamma och hittar den där under min stolsdyna så det blev lite hallå men jag slapp äta upp den i alla fall 😂