Grattis! Ser att det som förut hette Electrolux Assistent inte heter det längre - det är konstigt. Min gamla Electolux heter numer Ankarsrum.

Jag hoppas i alla fall din är av samma kvalitet - har haft min i 30 år och den jobbar på utan knot. Jag vet att de ofta har ärvts i generationer.

#1 - Tack! Ja, jag vet inte vilket förhållande Electrolux och Ankarsrum har för närvarande, men Ankarsrum assistenter säljs fortfarande. Kanske märket ägs av Electrolux? Ankarsrums assistent är kanske mer ämnad för specifikt bakning, medan den här Electroluxen är mer allt-i-allo. Evighetsmaskiner skulle man väl kunna kalla Ankarsrums assistenter. Tiden får utvisa om den här är lika hållbar, men jag tror inte det tyvärr. Jag skulle dock vara besviken om den inte håller ett par decennier ändå.

Jag har hunnit testa maskinen en del nu och som de flesta prylar har den har både för- och nackdelar:

Fördelar:

• Gedigen - alla viktiga delar är rejält byggda i stål.
• Mångsidig - med två rostfria skålar i olika storlekar, en ballongvisp, en robust platt stålvisp och en degkrok, funkar den här till det mesta som man behöver vispa, röra om  eller knåda. Hastigheten går att justera i ett väldigt stort intervall.
• Väldigt lätt att ta bort och sätta fast verktygen och tillbehören. Samma sak med skålarna. Lätt också att vinkla upp överdelen, går t.o.m. med en hand fastän det sägs att man behöver båda.
• Mycket jämnt och bra resultat vid all vispning
• Möjlighet att justera hur nära botten verktygen når.
• Står stadigt tack vare vikten. Är ändå inte svår att flytta vid behov.
• Lätt att torka av och de löstagbara delarna är lätta att diska.
• Snygg.

Nackdelar:

• Degknådningen verkar kräva att man justerar verktygshöjden så lågt som möjligt. Det verkar också mer knepigt med andra degar än typiska vetedegar. Måste testa mer.

• Verktygen är i vägen när man ska lägga i mer ingredienser, speciellt sikta ner mjöl, men lyckligtvis är det väldigt enkelt att ta bort verktygen vid behov.

•  Vispning av t.ex. grädde tar kanske lite längre tid än jag förväntade mig.

• Maskinen skakar lite vid de högsta hastigheterna, och vid bearbetning av degar kan den uppvikbara delen lyftas upp och slå ner med jämna mellanrum, men jag ser inte det som nåt problem direkt ändå.

• Det finns inget som hindrar en att använda för hög hastighet med degkroken och den platta stålvispen. För dessa ska endast hastigheterna 1-2 respektive 1-6 användas. Endast ballongvispen går att köra upp till max hastighet.

• Skålarna och ballongvispen tål ej maskindisk

• Något högljudd

• Dyra tillbehör, hittade dock rivjärnssetet och köttkvarnssetet till nästan halva priset så jag slog till. Det senare har jag inte fått ännu.

Till min Electrolux finns precis allt utom en mindre skål och en ballongvisp, det hade jag gärna haft.
Tror jag har alla tillbehör som finns, så den är inte bara för bakning.
Det jag mest använde den till när barnen bodde hemma var baka och passera äppelmos. Har även malt kött och gjort korv med den.

Minns hur otroligt lycklig jag var när jag fick den. Om du har plats i ett underskåp så finns det en speciell hylla med en lift, så man bara drar upp den. För att göra deg och annat smått kan den stå kvar på den hyllan. Skall det bli något som tar plats är det lätt att bara lyfta den några cm upp på bänken.

Oj, då är den mer mångsidig än den ser ut. 🙂

Jag har ingen sån hylla i mitt lilla kök, men faktiskt så tar den förvånansvärt lite plats sist och slutligen, bara ca 15 cm i bredd utan skål monterad. Jag behövde bara ta bort den ena av de två "burkarna" med trägafflar och dylikt, samt en sån där gammaldags saltbytta med lock, så fick den plats.

Jag menade att man köper hyllan och monterar in i ett skåp.

Men bra att du får plats med den. Den blir ju mer använd ju lättare till den står.

Mycket lycka!

Aha, på det viset. Nå, jag har ändå inget passligt skåp så den får vara på bordet. Ett av skälen till att jag ville ha framme var just att jag också skulle använda den mer i så fall, och det tror jag också att jag kommer att göra. Den var i alla fall i flitigt bruk i helgen inför sambons födelsedag. 🙂

Igår fick jag också pastakavlaren till maskinen som jag beställde förra veckan. Gjorde en pastadeg på ca 230g halvgrovt speltmjöl, 170g vanligt vetemjöl, fyra ganska stora ägg och ca 1 tsk salt.  (2/3 sats enligt receptet i manualen). Degknådaren till maskinen gjorde ett riktigt bra jobb med degen, som jag dock knådade vidare lite grann för hand och sen delade i två delar. Degen blev ganska hård, skulle kanske fått vara lite mjukare men det blev rätt bra i alla fall.

Jag har tidigare ägt en pastamaskin som skulle skruvas fast i ett bord. Det var ganska krångligt, den hölls inte fast tillräckligt bra och det var jobbigt att hålla i degen samtidigt som man vevade och försökte få den hamna rätt i valsen. Dessutom fanns ju inget utrymme för pastan att hänga neråt när maskinen stod på bordet.

Med nya assistenten och pastakavlaren åtgärdades alla problem jag hade tidigare. Med maskinen vid bordskanten sträcktes kavlaren över kanten så det blev fritt utrymme under. Hastigheten på maskinen ställde jag på läge 1 och sen var det bara att börja mata pastadegen genom valsarna. Först på grövsta tjockleken ganska många gånger (kör igenom - vik ihop - kör igenom - vik ihop osv), tills pastadegen blivit jämn. Degen var lite hård så den sprack upp en del i början, men det blev snabbt bättre. Sedan körde jag den tunnare och tunnare och vek också ihop ett par gånger. Tror den slutligen blev ungefär en millimeter tjock. 

Av vardera degklump fick jag en 14cm bred och ca 1,8 meter lång pastadeg. Delade dessa i fyra delar på längden, som jag sen skar med en pizzaskärare till pappardelle (ca 3cm breda pastaband) och lite tagliatelle (ca 1cm). Det mesta hängde jag på tork på smörpapper över stolskanterna, men en liten sats pasta var jag förstås tvungen att koka. Det fick bli en kycklingpasta med en sås på schalottenlök, paprika, torkad skogschampinjon, en rejäl mängd sherry (aldrig köpt/använt tidigare), en skvätt grädde, örtkryddor, peppar, lite chili, och lite färdigstekt kycklingfilé jag lade ner till sist. Rörde ner pastan (som jag kokade i uppskattningsvis ca 3 minuter) i såsen,  slevade upp på tallrik och toppade portionen med lite riven Västerbottenost. Väldigt mustigt och gott blev det. 🙂

Pasta är nu inget som jag egentligen vill äta så mycket av, då jag inte ser det som hälsosamt direkt, men men… jag tycker ju om att njuta av god mat också fastän magen sväller lite emellanåt. 😛

Blev tyvärr rejält besviken på den här assistenten i helgen. Hade verkligen sett fram emot att göra majonnäs i den, så man skulle ha båda händerna fria för att hälla ner olja i sakta mak, men nej, det gick inte. Det var för lite volym i äggulan för att den skulle vispas om tillräckligt med de första dropparna olja, så den skar sig. Hällde i resten av oljan ändå, och knäckte en ny äggula i en annan skål. Vispade droppvis ner lite av den skurna oljeblandningen i äggulan och när jag kommit igång med majonnäsen, flyttade jag över satsen till assistentskålen igen för att låta assistenten sköta det sista grovjobbet. 

Men också den här gången skar den sig. Svordomarna flög medan jag arg kläckte ett tredje ägg och började på nytt igen, för hand. Nu blev majonnäsen riktigt tjock, så det var rejält tungt att vispa den.  Blev tvungen att göra uppehåll många gånger för att orka vispa ner alla olja. Men efter ett tag var den klart vispad i alla fall. Justerade bara smakerna lite med vinäger, honung och salt, och smaksatte med torkad ramslök.

Jo, jag vet att man också kan göra majonnäs ursnabbt med stavmixer i en hög skål, men ungefär hälften av gångerna har det blivit rinnig dressing av det snarare än majonnäs så jag vill ta det säkra före det osäkra.

Vad gäller assistenten, så är vispning med ballongvisp nånting den inte är speciellt bra på. Vispade också överblivna äggvitor till maräng i helgen två gånger (var noga med att bunke och visp skulle vara torra och fettfria) och det tog väldigt lång tid. Ena gången använde jag florsocker, och det funkade fint. Andra gången blev det strösocker. Det ska ju lösa upp sig helt i smeten, men fastän jag vispade säkert 10 minuter på höga varvtal hade inte sockret löst sig helt. Smeten var dock väldigt fast, och den gick utmärkt att spritsa ut till fina små maränger.

Jag tycker att det är lättare att göra majonnäs med en vanlig elvisp. Jag gör inte så stor sats, för den måste ju gå åt, så jag sätter bara in den ena vispen i handtaget.

Om det skär sig är det enkelt att tillsätta mer äggula, men för mig skär den sig inte när jag gör den på traditionellt vis. Däremot har jag inte lyckats göra det med stavmixer, för det skär sig direkt. Jag vet inte hur det ska gå till. När man bara vispar ner olja, blir den ju stadigare ju mer olja man vispar ner.

Tänkte också tipsa om elvisp med en visp i. Misslyckas aldrig. Stavmixer blir nog för "brutalt".

Tack för tipset, jag har ju en elvisp. Men varför bara ena vispen?  Det går säkert mycket lättare än för hand förstås, men det kräver ändå att skålen hålls på ställe tillräckligt väl för att man ska kunna hålla koll på oljestrålen. Därför ville jag göra den i assistenten, så man skulle få båda händerna fria. Men tji fick jag…

Jag använder en ganska trång skål därav bara en visp. Sedan en sån där antiglidmatta under så skålen står stilla. Jag blandar ihop allt utom oljan för hand. Sen vispen i ena handen och oljeflaskan i den andra. Funkar!

Trångt kärl, där inte båda visparna får plats, eftersom det är en liten sats.

Om man skulle göra mycket majonnäs kan man så klart ha större kärl och båda visparna, men så mycket majonnäs gör jag inte av med, utan för det mesta högst två äggulor.

Två äggulor borde väl kunna ge nästan en liter majonnäs? Minns att jag läst att en äggula kan binda uppemot en halvliter olja när man gör majonnäs. Jag har dock bara gjort satser på 2-3 dl olja och bara fler än en gula om det skitit sig med den första. Använder inte heller så mycket åt gången, men den håller ju i kylskåp nån vecka i alla fall, om inte uppemot en månad.