Matprat

Barnen i köket

2013-11-25 18:32 #0 av: TjockaBerta

Min tonåring har börjat hjälpa mig i köket. Eftersom han är sist kvar hemma av barnen känner jag att jag har tid för honom på ett annat sätt än när alla bodde hemma.

Ena dottern utbildade sig till kock. Den andra ångrade att hon inte gjorde det men hon har hamnat rätt nu. Hon är oerhört matintresserad. 

Sonen grymtar men kommer ner och är glad och gör det jag ber honom om. Nu börjar det rulla på och han är till stor hjälp. Jag kan stå och hacka i lugn och ro och han gör sakerna runt omkring. Tydligen märktes det i skolan på hemkunskapen att han hittade i köket.

Min tanke är att han ska ha sett hur matlagning går till så han inte står helt handfallen när han flyttar hemifrån. Kanske lyckas jag väcka ett intresse också. Men framför allt. Han kommer att kunna läsa ett recept och vet ungefär hur man hanterar det. Hoppas jag. Skrattar

Idag vispade han äggstanningen, förkokade makaronerna och rev ost. Jag hackade löken och fläsket och stekte det till makaronilådan.

När jag flyttade hemifrån kunde jag inte ett skvatt. Mamma var mycket duktig men ville göra allt själv. 

Hur har ni andra gjort med barnen. Kan man väcka ett intresse eller är det bara en bra grund att stå på? Har någon gjort som min mamma? 

Kanske man kan överföra känslan för bra råvaror och vällagad mat?

Anmäl
2013-11-26 13:54 #1 av: Snovit79

Min son har fått vara med från start, precis som jag. Han är nu 14 år och kan laga det mesta, följa ett recept om han måste. Började göra sin egen frukostgröt då han var 8-9 år (i mikron - dunderlätt ju). 

Tycker det är viktigt att barnen får vara en del i matlagning och bakning - inte bara komma och sätta sig ned vid färdigdukat bord. Det ger dem också chansen att prova på nytt, på egen vilja för de ser med egna ögon vad maträtterna innehåller. 


Anmäl
2013-11-26 14:18 #2 av: DesK

Mina döttrar har alltid varit med i köket. När min äldsta dotter var 5 år så skulle vi flytta och göra allt jobb själva. Då föreslog min man att vi skulle köpa färdiga köttbullar. Vilket vi gjorde och en dag gjorde vi iordning dem och satte oss för att äta. Femåringen tog en tugga och sa: Mamma nästa gång du inte hinner göra egna köttbullar, så får du krydda köttfärsen och sen gör jag köttbullarna! Glad

Numera är tjejerna 16 och 19 år och vi hjälps vanligen åt med matlagningen, men då och då lagar de mat själva Glad

Anmäl
2013-11-27 11:21 #3 av: fridaas

Vår dotter på 2,5år är gärna med och hjälper till i köket, häller i ingredienserna och rör om osv.
Igår tittade hon på när vi styckade vildsvin, hade hon bara fått hade hon säkert hjälpt till med, men knivarna är lite väl vassa än.
Jag hoppas verkligen att hon kommer få samma matintresse som mig.

Anmäl
2013-11-27 19:44 #4 av: TjockaBerta

#1

Duktig kille. Det är bra att han har lärt sig från grunden. Min dotter lagade också gröt varje morgon innan hon gick till skolan. 

#2

Stackars barn, köpeköttbullar med lökextrakt. Hu. Så gulligt att  erbjuda sig att göra det jobbiga när du inte hann.

#3

Matintresset kommer säkert när hon är van att var med.


Det var så jobbigt att vara tvungen att lära sig allt själv. Maten visste jag väl hur den skulle se ut men mamma bakade aldrig så det har varit ännu svårare att lära sig. Man ska läsa ett recept utan att förstå termerna. Trots att jag försökt tycker jag inte om att baka. Det enda jag gör är saffransbullar så här års Skrattaroch de blir faktiskt bra. Men det är också det enda. 


Anmäl
2013-11-28 19:29 #5 av: [WickedAlly]

Jag har inga barn än men jag har ju däremot varit ett. Mamma har låtit mig vara i köket sedan jag kunde stå upp mer eller mindre och jag är henne evigt tacksam för detta. Känner mig trygg i köket, jag älskar att laga mat och vågar testa allt mer eller mindre. Har jobbat i kök sedan jag var 18, har dock ingen utbildning men jag ångrar att jag inte slog in på den banan redan på gymnasiet.

Så jag tror att man kan väcka intresse, men först och främst så ger man sina barn en jättebra grund att stå på i framtiden. Det mamma lärt mig som jag har allra mest nytta av är att man kan äta väldigt gott för en liten peng, för när jag i perioder haft dåligt med pengar så har det aldrig märkts på vår mat. För jag har lärt mig att handla smart, välja efter säsong och dessutom sätt att tillaga på som gör vilken enkel köttbit som helst god. Som sagt, jag är henne evigt tacksam för detta. 

Anmäl
2013-11-28 19:58 #6 av: TjockaBerta

#5

Vilken tur du har haft som fått förmånen att lära dig så mycket.

Du har rätt i att man måste lära sig handla också. Har inte tänkt på det. Hela situationen runt maten hör till. 

Sonen brukar hjälpa mig att bära men nu får jag nog skicka honom och hämta grönt och annat i affären också. Om inte annat ser han kanske vad sakerna kostar.


Anmäl
2013-11-28 20:19 #7 av: [WickedAlly]

#6 Ja, jag kan bara hålla med om det :)

Det tycker jag är en bra idé, i början blir man ofta rätt chockad över hur dyrt det kan vara med mat. Att ha med sig sådan kunskap hemifrån är guld värt.

Anmäl
2013-11-29 07:12 #8 av: [SammieS]

Jag skriver här eftersom jag är 19 år jag kunde redan laga nästan all mat som finns utan problem vid 13-14 års ålder och jag har lärt mig det själv, bor i egen lägenhet nuförtiden o har inga problem me det.

Anmäl
2013-11-29 08:07 #9 av: TjockaBerta

#8

Hur lärde du dig att laga mat själv så tidigt. Läste du recept och provade dig fram?


Anmäl
2013-11-29 08:28 #10 av: [SammieS]

Jag tycker inte det är svårt att koka potatis pasta osv ris kanske var svårare i åldern 13-14 när man inte var erfaren i köket nästan aldrig följt recept bara någon enstaka gång det står ofta instruktioner på hur länge man ska steka eller koka saker på paketen sen så ser man ju när det e klart att krydda och göra såser och sånt så de smakar gott kommer naturligt för mig iallafall, tycker min mat är ganska god om jag inte stressar 

Anmäl
2013-11-29 20:15 #11 av: dolfen

Själv blev jag uppfostrad till att tro att jag inte kunde någonting.
Till och med när jag gjorde rätt, fick jag veta att jag gjorde fel. Funderar

Kånkade till och med mig tvätten "hem" till "experten" när jag hade flyttat hemifrån. (Onödigt jobbigt.) Hade ju "lärt" mig att jag inte kan någonting, och tvätten var något, för mig, oöverskådligt problem.

Tror att jag, litegrann, revolterar mot min uppfostran med att använda mig av min fantasi och min kopplingsförmåga. Jag menar, den funkar ju oftast. Cool

Faktumet att jag klamrar mig fast vid att tänka positivt, kanske också är ett sätt att revoltera mot den där spontan-negativa uppfostringsmetoden (som jag inte alls kan förstå. Man bör ju bejaka... liksom). (Anser jag.)

Glad

Anmäl
2013-11-29 20:32 #12 av: dolfen

Glömde: Oskyldig

Det var först när jag helt plötsligt befann mig i en position där jag fick ansvar för en annans människas mat-intag, som jag på allvar började plöja i recept och började fundera på det här med mat.
(Jag menar... då gällde det ju inte bara mig, liksom. Var ju tvungen att skärpa mig då, typ.)

 

Anmäl
2013-11-29 20:54 #13 av: Snovit79

#9 Jag var ännu tidigare. Då jag var 8 år så fick jag göra min egen frukost, ta mig till skolan själv. Efter skolan fick jag göra min middag, ibland hämta min 1-årige bror från dagmamma och fixa till honom med.

Jag gjorde saker jag sett mamma göra. Ibland skrev hon recept åt mig. Korvstroganoff minns jag väl. Det hade jag problem med - redning vad är det?  Men det blev ätbart till slut. Glad

Favoriten var råstekt potatis, som jag brukade ta mig ut och bjuda kompisarna på i lekparken. Lipar



Anmäl
2013-11-29 21:58 #14 av: [SammieS]

Göra frukost har jag nästan alltid gjort långt innan 13 års ålder... men mamma har alltid gillat att laga mat åt oss barn så gott som det går... 

Anmäl
2013-11-29 22:04 #15 av: dolfen

Jag såg ett wifeswap-avsnitt där den ena morsan behövde det där med att göra frukost/lunch åt barna, medans barna hos den andra familjen gjorde sin egen frukost/lunch.

Nu brukar de ju para ihop opposits i dessa program, men någonstans "mitt emellan" kanske hade varit bra att sikta in sig på!?

Anmäl
2013-11-30 06:38 #16 av: fridaas

På tal om frukost, här blir det ett hiskeligt liv om man kommer i närheten när det ska bres mackor "Awla kan själv" skriks det (2,5år gammal) likaså citronvatten och oboy ska göras själv, fast man får hjälpa henne att skaka havremjölken än så länge iaf 😉

Anmäl
2013-11-30 07:29 #17 av: [SammieS]

Ja men frukost är nog något många kan redan från jätteliten ålder

Anmäl
2013-11-30 11:01 #18 av: TjockaBerta

#11

Det känner jag igen. Men jag började liksom göra saker i smyg annars blev mamma arg.

Men när jag väl flyttat hemifrån fick jag klara mig bäst jag kunde.

Och då kunde jag ju inget Skrattar

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.