Jag tycker både om att bjuda själv och bli bortbjuden.

Blir jag bortbjuden är det oftast middag med en rätt, kanske efterrätt. Men ibland kan det även vankas fler rätter än så. Bjuder jag själv är det likadant.

Planerar jag att bjuda någon gör jag det i tid, men jag bjuder nog oftare "bara sådär" när någon råkar vara på besök och det blir dags att äta.

Planerar jag en middag vill jag gärna fundera lite över vad de som kommer gillar och över vad jag själv är sugen på att göra, för att försöka få till något bra. Är det lite mer oplanerat som "men vi tar och grillar här ikväll!" tar jag upp något gott från frysen eller sticker till affären och tar något som känns bra där.

Mat är nått som mestadels är av tvång nödvändigt hos mina bekanta - ingen av dem är således nörd som jag. Därför är det sällan som vi blir bjudna på mat.

Hemmavid har jag försökt att hålla igång byn med bjudningar och så vidare, men då några grannar som var i farten socialt flyttade o andras barn växte upp, byte av jobb med mera o inflytt av. "icke-socialt-intresserade-förutom-en mindre-utvald-grupp" flyttade in, har det inte blivit av att bjuda hem nån.

Vi umgås med ett äldre grannpar (nästan 25 år äldre än oss), bjuder på fika o ibland middag sinsemellan. De har blivit lite av farmor o farfar för våra barn då de aldrig hann träffa min mans föräldrar o min mamma också dog när de var mycket små. Hon är duktig på att baka o laga mat så det är alltid flera smårätter, alt 3-rättersmiddag.

I det stora hela föredrar jag att bjuda hem gäster då jag inte orkar "göra mig till" för familjen. Även om barnen är duktiga på att äta det mesta blir det inte samma känsla med en 3-rätters, lite mer avancerad (stått o hackat hela dagen typ), när de slafsar i sig, tackar o sedan går från bordet eller sniffar, rynkar på näsan o frågar vad det är som luktar så konstigt, smakar o ser frågande ut/alt går från bordet, det vill säga min tonåring.

När jag bjuder försöker jag göra nått som jag vet att den familjen inte äter så ofta. Till exempel gör jag sällan kötträtter när Kusin Bonden med familj ska komma. Då blir det ofta fisk eller fågel samt glutenfritt såklar då barnen är intoleranta. "Stadsborna" får ofta fisk eller "riktigt" kött då jag vet att de ofta äter skräpmat. Folk "utifrån" får ofta älgkött om jag vet att de själva inte får tag i det. Dessutom är det praktiskt att bjuda bort det o spara de köpta godbitarna till oss själva - är så himla less på älgkött!

Familjen kan få halvfabrikat nån gång emellanåt när tiden inte räcker till eller vi glömt att ta fram ur frysen under jobbarveckan, men gäster får *alltid* hemlagat från grunden.

Det är trevligt att gå på restaurang men oftast blir jag besviken på maten o skärrad av att lägga ut så mycket pengar, så vi köper hellre hem o äter gott här hemma istället (Gubben har ju disken som sitt ansvarsområde så *host o harkel*… )

Blir helst bortbjuden (slipper disken) ;)
Men jag gillar att laga mat och bjuda på den också.

Är jag hemma hos andra hjälper jag gärna till med maten.

Jag tycker mer om hemmabjuden mat, om den person kan laga mat på riktig. Det finns tyvärr här i trakten för få restaurang som är verkligen bra.

När jag bjuder på mat, då beror det på vem det är - om de uppskattar hemmalagad mat eller mer restaurangmat.

Jag föredrar att laga maten själv, bjuder gärna men planerar sällan i förväg utan det blir mest att jag bjuder om någon är här och jag slänger för det mesta ihop något av det jag har hemma.

Ska jag bli bjuden på mat så är jag helst med i matlagningen själv och hjälper till. Dels för att mina vänner inte är lika vana som mig att laga vegansk mat, dels för att jag älskar att laga mat och numera även för att det inte ska stoppas i något jag inte kan äta.