# Matolust Author: Illan När någon frågar om jag har någon hobby har jag länge glatt svarat "matlagning". Och jo det är kul! Så länge vi var två provade jag glatt alla konstiga rätter jag hittade i tidningar, böcker och på nätet. Men så kom barnen, och vardagen med barnen... Det finns ingen tid för att stå och reducera och pyssla. Maten ska vara god, näringsriktig och möjlig att laga på typ tio minuter. Ja ni fattar ju att den ekvationen går ihop... NOT!  Dagligen lagar jag mat till två vuxna och två barn. Maken är allergisk mot de flesta råa rotfrukter, men tål dem väl genomkokta (dvs lättwokad morot tex går inte). Allergisk mot de flesta frukter också. Inga nötter och ingen mandel. Yngsta dottern är allergiskt mot mjölkprotein och jordnöt och vi ska vara försiktiga med soja också. Själv har jag en lättirriterad tarm som reagerar mot stress, för mycket fett, för mycket fibrer, laktos, sötningsmedel, fruktos... och är jag inne i ett stim så spelar det kvitta vad jag äter, magen är paj i vilket fall. Ja och så får jag gallbesvär av en del mat typ ägg och gröna äpplen. Men det hänger ihop med tarmbesvären har jag förstått. Försöker ge familjen god och näringsriktig mat. Planerar kvällsmaten fem dagar i rad och försöker variera kosten. Lagar mycket "från grunden" men bågnar snart under jobbet, för jag står mycket vid spisen. Barnen är hungriga när de kommer innanför dörrarna och är gnälliga. Har försökt att involvera dem i matlagningen med tveksamt resultat. Griniga, hängiga barn tillsammans med en trött mamma i köket blir raskt irritation och gråt... Så kvällar när maken jobbar sent eller vi har varit på någon aktivitet hemfaller jag åt färdiga köttbullar, färdig köttfärssås och liknande. Jag tar mycket hänsyn till de andra och lagar mat de tycker om. Men jag är själv ingen fan av köttfärsbiff med lök, potatis och brunsås. Jag skulle gärna äta mer GI-inspirerat men jag ORKAR inte stå och laga TRE rätter varje kväll. Orkar inte. Har försökt bjuda på bulgur, quinoa, råris, fullkornspasta osv osv, men vare sig man eller barn äter. Så jag lagar hellre mat de faktiskt äter. Ibland kokar jag både vanligt ris och bulgur, men spisen räcker inte till till alla kastruller som ska trängas där med special hit och dit. En del dagar tar jag faktiskt undan mat och gör en matlåda till jobbet, men oftast står den kvar i kylen. Så det blir nån av standardlösningarna på stan. Det är inte mycket man kan äta till ett rimligt pris när man inte vill ha grädde, ost och mjölk i allt... Frukost är ett motigt kapitel och jag klarar inte att äta före nio. Min kropp vill inte ha mat. Och jo, jag har provat gröter och moser, och kokta ägg och att duka fint och mysigt. Det hjälper inte, jag vill inte ha mat vid den okristliga tiden på morgonen :) Ofta lunkar vardagen på som vanligt, men ibland vill jag bara sätta mig ner och skrika neeej, jag vill inte, orkar inte. Jag struntar i att äta öht. Vilket resulterar i att jag blir superhungrig, får blodsockerfall och orkar knappt cykla hem. Det är bara jobbigt att tänka på mat just nu, och alla krav det ställer på mig. För förutom det jag nämnt ovan ska jag ju naturligtvis tänka på KRAV-odlat, bönderna på kaffeodlingarna, kolesterolhalt, sockerberoende, transfetter, oetisk hantering av köttdjur, salmonella och allt annat som det skrivs om med fetstil i Aftonbladet. Blä! Kan någon ge mig en familj som gör våååågen över nya innovationer i köket och som kan äta allt utan att antingen få allergiska anfall eller tvärvägran??? Ge mig matlusten tillbaka - pliiiiiiiiis!!! ## Comment 1 Author: Salmiak ack. låter jobbigt. Önskar att jag kunde ge dig en paus. En liten tyst stund med en stor kopp te, några kakor och en smarrig macka. Och en inhyrd kock. Alternativt realistiskt förslag är att du berättar hur jobbigt du har det med maten och att du skulle uppskatta om din kille kunde fixa maten halva tiden, eller iallafall någon gång i veckan. Om han börjar jobba sent, kan han ordna maten INNAN jobbet och sätta in i kylen.. Det finns lösningar, och det är orättvist om du ska behöva stressa så mycket att du inte kan finna nöje i något som du egentligen tycker om. Strunta i kraven ett tag, ok? Jorden går inte under om du vägrar kökstjänstgöring ett tag.. :) ## Comment 2 Author: Illan Tack för dina snälla ord. Jorden går kanske inte under, men barnen lär svälta om jag inte lagar mat. Maken lagar mat ibland - men det är fortfarande jag som planerar, köper in och så vidare. Det är själva tänkandet som drar energi. Om någon satte ihop en genomtänkt meny för en månad och ser till att allt finns hemma så kan jag laga maten. Min man är en självgående vuxen, men det är supersvårt att släppa taget till honom när det gäller mat. Kanske för att jag har svårt med matlusten till halvfabrikat och taskigt tillagad mat \*s\* På senare tid har jag "tillåtit" mig att servera fiskpinnar, burksåser och färdiga köttbullar. Barnen äter glatt medan jag lider. Det är sååå äckligt. Andefattigt. Kärlekslöst. Smaklöst. Och då äter jag inget av den anledningen. Kan jag inte få en personlig kock hemmavid? Någon som lagar ljuvlig gudomlig mat a la Jamie Oliver? Till lilla mig?